Tibro bygger uppsökande stöd mot ensamhet och lotsar invånare vidare

• Tibro kommun säger att verksamheten ska stärka social gemenskap och motverka ofrivillig ensamhet.
• Insatsen bygger på att invånare får hjälp att hitta rätt stöd utifrån sina behov.
• Modellen pekar mot tidiga kontakter innan problem växer till vård- eller omsorgsärenden.
• En öppen fråga är hur många av de mest isolerade som nås när de inte själva tar kontakt.

Tibro kommun lyfter fram en uppsökande verksamhet som ska stärka social gemenskap, motverka ofrivillig ensamhet och hjälpa människor vidare till rätt stöd. Tibro kommun rapporterar att arbetet riktas till invånare som behöver vägledning, kontaktvägar och ett första steg in i kommunens eller andra aktörers stödinsatser.

Det är en typ av verksamhet som sällan märks förrän den saknas. Den som själv orkar ringa, fylla i blanketter och boka tider hittar ofta någon ingång i systemet, medan den som blivit sittande hemma lätt försvinner mellan äldreomsorg, vårdcentral, anhöriga och ideella nätverk. Tibro beskriver sin modell som ett sätt att fånga upp behov tidigare och lotsa människor rätt, snarare än att vänta tills problemen blivit så stora att de kräver tyngre insatser. För kommuner i samma del av Skaraborg, där invånare rör sig över gränserna för vård, handel och sociala kontakter, blir frågan praktisk: den som bor i Karlsborg kan ha anhöriga, vårdkontakter eller dagliga ärenden i grannkommunerna, men stödet är fortfarande uppdelat efter kommunlinjer på kartan.

Det gör också träffsäkerheten till den avgörande frågan. Kommunens beskrivning visar vad verksamheten vill göra, men säger mindre om hur de mest isolerade faktiskt hittas: om det sker genom tips från anhöriga, samarbete med vård och omsorg, hembesök, mötesplatser eller genom att människor själva söker upp verksamheten. Där ligger skillnaden mellan en öppen dörr och ett verkligt uppsökande arbete. Den första hjälper dem som redan står i korridoren; den andra kräver att någon går ut och letar efter dem som inte syns.

För Karlsborgsbor finns ändå ett tydligt intresse i hur Tibro organiserar detta. Om en mindre kommun kan samla kunskap om ensamhet, socialt stöd och vidare lotsning i en tydlig funktion, minskar risken att människor bollas mellan olika handläggare och verksamheter. Det kan också ge en modell för samarbete över kommungränser, särskilt för äldre personer och andra utsatta grupper vars vardag redan sträcker sig över flera orter. När kommunerna talar om närhet handlar det ofta om geografi. För den som blivit ensam är avståndet oftare ett telefonnummer som ingen svarar på.

Tibro presenterar verksamheten som en väg in till gemenskap och stöd. Frågan som återstår är hur många av dem som aldrig knackar på själva som faktiskt får dörren öppnad.

Källor: Tibro kommun