Troféjakt på lodjur pressar Tivedens ekosystem – lokala röster i konflikt

• Lodjursjakt väcker starka reaktioner bland både jägare och naturvårdare kring Tiveden.
• Inventering visar stabil men sårbar lodjursstam i regionen.
• Turistnäringen i Karlsborg och Laxå ser lodjuret som ett viktigt dragplåster.
• Jägarföreningar hävdar att jakt är nödvändig för viltbalansen och traditionen.

En lodjurshona korsar tyst landsvägen vid Unden en tidig morgon i mars. I skogen runt Tivedens nationalpark har lodjuret blivit en symbol för både vildmark och konflikt, när årets jakttillstånd för rovdjur åter aktualiserar frågan om troféjakt och artens framtid i området.

Enligt den senaste inventeringen från Länsstyrelsen finns uppskattningsvis 8–10 lodjur i Tivedens omgivande skogar. Populationen bedöms som stabil men utsatt för påfrestningar, inte minst genom den årliga licensjakten. Jaktmotståndare pekar på att varje fällt djur får oproportionerlig effekt i små, isolerade populationer, och Naturvårdsverket har varnat för att stammar lätt kan gå under kritiska nivåer. Samtidigt menar lokala turistföretagare att lodjuret lockar besökare från hela landet; guidningar och spårningsvandringar säljer slut varje vinter. ”Lodjuret är vår vildaste resurs – försvinner det, försvinner mycket av dragningskraften,” säger en representant från en ekoturismoperatör i Karlsborg.

Men jägarföreningar i både Karlsborg och Laxå försvarar jaktbesluten och understryker att reglerad jakt är avgörande för viltförvaltningen. ”Vi ser lodjuret som en självklar del av faunan, men där måste finnas balans mellan rovdjur och bytesdjur. Annars hotas både älgstammen och hela jaktkulturen,” säger en lokal jaktledare. För många jägare är lodjursjakten också en tradition med stark social betydelse, och de avvisar anklagelser om att troféjakt skulle vara huvudmotiv.

Från Tivedens nationalpark uttrycks oro för att jakttrycket på lång sikt kan rubba ekosystemet, särskilt när det kombineras med ökande skogsbruk och fragmentering av landskapet. Samtidigt har ingen aktör ekonomiskt ansvar för konsekvenserna – förlusten av lodjur drabbar varken markägaren, jägaren eller staten direkt, men slår mot områdets naturprofil och mot företag som lever på vildmarksturism. Inventeringen från Länsstyrelsen visar att var tredje lodjurskull i regionen saknas från år till år.

När snön smälter längs lederna i Tiveden försvinner lodjursspåren först. Turistguiderna rullar ihop sina kartor, och jägarna väntar på nästa års tilldelning – men lodjuret har inget eget ord i förhandlingen.